Det första politiska interagerandet skedde långt innan själva konceptet hade fötts. Man kan föreställa sig en grupp grottmänniskor som satt sig i en cirkel för att bestämma huruvida det var dags att flytta till en annan grotta, ge sig ut på mammut-jakt eller utse en ny ledare efter att den förre gått bort. Så snart ett beslut fattats hade politisk verksamhet fötts!
Ordet politik kommer ifrån grekiskans polis, stad, och dess invånare, polites. I antikens stadsstater hade olika system utvecklats för beslutsfattning, rättvisa och finansiering och processen uppkallades alltså efter de organiserade städer där man inrättat ett styrelseskick. Beroende på var man bodde hade man antingen monarki, oligarki eller demokrati men varje system var i allra högsta grad politiskt. I Athen för 2500 år sedan kunde alla fria män rösta och bli domare, präster och ämbetsmän men man tjänade sällan i längre än ett par år så någon vidare politisk karriär kan man knappast tala om.
Med romarriket föddes den västerländska politikern; nu kunde man stiga i graderna inom styrelseskicket och på antika romerska gravstenar rabblas ofta varje ämbete upp med stor stolthet. Inspirerade av grekerna studerade romerska politiker retorik för att kunna hålla övertygande tal, man inrättade en regelrätt senat och ”vanliga människor” som Cato den Äldre och Cicero fick möjligheten att göra sig namn som ytterst framgångsrika och mäktiga politiker, trots att de inte hade kungligt blod i ådrorna.
Politik definieras enligt den Svenska Akademiens Ordlista som ”strävan att förverkliga program rörande samhällslivet” och ”statskonst”, ”taktik”. Politikers uppgift är att styra ett land: stifta lagar som får allt att fungera, bestämma skatter som skall finansiera byggnad och försvar liksom att fatta beslut i frågor som miljö, internationella relationer och utbildning. I Sverige brukar man dela in politiker i två grupper:
Man brukar också indela politiska system i olika kategorier, som t.ex. demokrati, monarki, diktatur och republik och beroende på vilket ett land följer har medborgarna olika rättigheter att delta i den politiska processen.
Politik och dess olika system är allt annat än statiska; en demokrati kan innebära att folket mycket aktivt deltar i beslutsprocessen och röstar i många frågor, som i Schweiz, eller att man enbart väljer sina ledare och sedan låter dem fatta alla beslut, som i Italien. En diktatur kan vara mer eller mindre totalitär, där Nordkorea kan ses som ett extrem exempel på militärdiktatur där människors frihet är totalt inskränkt av sin ledare medan den grekiska militärdiktaturen 1967-74 förvisso instiftade lagar mot yttrandefrihet och medborgares rättigheter men ändå inte bestämde hur mycket man måste gråta eller skratta.