Under de senaste decennierna har det blivit tydligare för allt fler politiker, från hela den politiska skalan, att miljöpolitiken måste prioriteras. Trots det är inte miljöpolitiken ett oomtvistat område, det skiljer fortfarande en hel del i partiernas målsättningar och hur de ser på exempelvis ekonomisk tillväxt kontra hållbar utveckling. 1981 bildades Miljöpartiet som blev en katalysator för att förmå de övriga partierna att anta miljöprogram. Centerpartiet ansågs dock vara ett miljöparti eftersom de förespråkade en levande landsbygd, de övriga partierna i Riksdagen sågs tidigare som endast tillväxtvänliga även om de emellanåt även tänkte på miljöfaktorer.

Insikt och aktion

När ett miljöproblem har uppmärksammats borde det gå fort att komma med åtgärder, men ofta sätter sig näringslivet, och till dem närstående partier, till motvärn mot åtgärder. Ta exemplet med plastpåsar. Riksdagen borde ha pekat med hela handen och förbjudit plastpåsarna, vilket har skett i andra länder, men man införde istället en avgift för att “tvinga” kunder att avstå från plastpåsen. Riksdagen kunde ha bestämt ett datum då plastpåsen skulle förbjudas och erbjuda kunderna alternativ i form av en tygpåse med tryck på istället. Nu finns plasten kvar i många år till, och dessutom “straffas” kunder, som inte kommer ihåg att ta med sin tygpåse till affären, genom det högre priset. Hade plastpåsen försvunnit från en dag till en annan hade kunderna anpassat sig på en vecka.

Miljömål

Sveriges Riksdag har infört 16 miljökvalitetsmål att arbeta mot. FN har också fattat beslut om 17 globala miljö- och rättvisemål. FN:s mål nummer 1, “Ingen fattigdom”, skulle betyda oerhört mycket för många av de övriga målen om det kunde realiseras. På grund av fattigdomen skövlas och förstörs naturen, den biologiska mångfalden hotas och haven utnyttjas som soptippar.

Sveriges miljökvalitetsmål ska ligga till grund för hur politiken i övrigt utformas. En del av målen är dock abstrakta och svårgripbara som exempelvis målet “Storslagen fjällmiljö” eller målet “Myllrande våtmarker”. Andra mål är till sin natur omöjliga för Sverige att ensamt påverka realiserandet av, som exempelvis målen “Skyddande ozonskikt”, “Hav i balans samt levande kust och skärgård” och “Ingen övergödning”. Flera av Sveriges miljömål behandlar dessutom samma sak, nämligen biologisk mångfald och en oförstörd natur, som målen “Myllrande våtmarker”, “Levande skogar”, “Ett rikt växt- och djurliv”, “Storslagen fjällmiljö”, “Levande sjöar och vattendrag” och “Hav i balans samt levande kust och skärgård”.

Hållbar utveckling

Miljöpolitiken riktar främst in sig på några huvudområden som klimatet, biologisk mångfald, kemikalieanvändning och kärnkraft. Dessa fyra huvudteman är tydliga i Sveriges miljökvalitetsmål och i FN:s globala mål. Det övergripande målet, som FN flera gånger har fattat beslut om, är hållbar utveckling. För att uppnå hållbar utveckling blir flera av miljökvalitetsmålen nödvändiga steg på vägen, samtidigt som det blir självklart att inte förstöra, förgifta eller utarma våra ekosystem.

Hållbar utveckling innebär att dagens generation av människor måste förvalta jordens ekosystem så att vi inte förminskar, försvårar eller omöjliggör för framtida generationer att kunna leva friska liv där de också kan använda ekosystemens överskott för att tillgodose sina behov och uppfylla sina drömmars mål. Samtidigt måste framtida generationer också se till att jordens ekosystem långsiktigt kan fortleva för senare generationers behov.